Noun, masculine
der Lärm
ضَجَّةٌ [ج. ضجات]
Verb
lärm: Präsens, 1. Person, Singular von lärmen   volle Konjugation  
lärmen {lärmte ; gelärmt}
lärmen {lärmte ; gelärmt}
lärmen {lärmte ; gelärmt}
related Results
similar Results
lärmig (adj.)
lärmarm (adj.) , {tech.}
lärmarm (adj.) , {tech.}
die Lärmpitta (n.) , {zool.}
بيتا صاخب {الحيوان}
die Lärmscheu (n.) , {psych.}
رهاب الضوضاء {علم نفس}